Navigation

• startsidan
• hubblistan
• recensioner
• guider
• downloads
• Fildelningsnyheter

 

Länkar

• UPPSLAGET.se Topplista
• Gratis mail och webb adress
• Budson.se - 50" plasma tv, Xbox 360, Ipod med mera från 1 kr!


• Träffa trevliga tjejer på prasselsiten
• En samling Svenska länkar.
• 

 

sponsorer

• 
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• 
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• 
•  
•  
•  
• 
•  

 

 

Dead or Alive 3

+ + +

• Karaktärerna - massor av sköna stilar och attacker.
• Matcherna - spektakulära, med bra flyt och hyfsat intuitiva.
• Grafiken - magi a´la Team Ninja.
• Miljöerna - roligare än i de flesta fightingspel.

- - -

• Slutbossen - är så tråkig.
• AI:n - känns aningen osportslig när den kontrar varenda attack emellanåt.

Sammanfattningsvis

För det första: finns det någon anledning att köpa Dead or Alive 3 idag, när både Ultimate till Xbox och fyran till Xbox 360 finns? För det andra: om jag redan har Dead or Alive 2, finns det då någon anledning att köpa DoA 3? Svaret på båda frågorna blir, nej, egentligen inte. Därför försöker jag hålla mig kort den här gången.

Som bekant får man leta med ljus och lykta efter fightingspel till Xbox. Förutom Dead or Alive och Soul Calibur 2 är utbudet ganska klent. Vem är det då som ska köpa just DoA 3? Det går att besvara med två enkla frågor. Har du Xbox Live? Om ja, sluta läs här och gå genast över till DoA Ultimate. Om nej, hur allvarligt brukar du spela fightingspel? Om du är ute efter åtminstone en gnutta allvar, är både Ultimate och Soul Calibur 2 bättre val, men om du bara slåss för skojs skull med polarna någon gång ibland är DoA 3 ett lika bra - kanske till och med bättre - val.

Hur fungerar då DoA 3? Serien trogen så finns det fyra grundläggande handlingar, lämpligt nog placerade på handkontrollens fyra huvudknappar. Dessa är slag, spark, kast och "hold", och de utgör ett sten-sax-påse-system där slag/spark slår kast, kast slår "holds" och "holds" slår slag/spark. "Holds" är ett av seriens kännemärken, de ökända kontringsattackerna som slår tillbaka motståndarens attacker på diverse förödande och spektakulära sätt. Det är här den största spelmässiga förändringen jämfört med föregångaren återfinns. Istället för ett fyrpunktssystem, d.v.s. att man måste hålla reda på fyra olika träffzoner på kroppen (hög, låg, medelhög spark och medelhögt slag), används här ett trepunktssystem (hög, låg, medelhög). I klartext betyder det att det är lättare att kontra, vilket borgar för mer spektakulära matcher.

Detta kan ses både som en fördel och en nackdel. Å ena sidan känns trepunktssystemet mer intuitivt. Om man inte skiljer på höga sparkar och slag, varför skulle man då skilja på medelhöga sparkar och slag? Å andra sidan kanske det är lite för intuitivt. Matcher ska trots allt inte domineras av kontringar. Det ska vara den där sällsynta handlingen som kan vända eller avgöra en match. Jag har inte mött någon riktigt seriös spelare, men jag kan tänka mig att det går att kontra sig igenom en hel match utan att göra en enda egen attack. Så ska det naturligtvis inte vara. Det uppmuntrar till alltför defensivt spel och slutar med att folk står i varsitt hörn och väntar på att motståndaren ska anfalla. För de mindre erfarna spelarna, som kanske inte lyckas med så många kontringar, kan det dock vara att föredra eftersom det leder till mer spektakulära matcher.

Spellägena i DoA 3 är de vanliga, med Story Mode, Time Attack, Survival, Team Battle, VS och Sparring. Story Mode har sedvanlig brist på handling och snygga men ganska menlösa avslutningsfilmer. Den avslutande bossen tillhör dessutom de dummare man stött på i fightingsammanhang. Det finns några upplåsningsbara kostymer och Survival är skoj ett tag, men som vanligt i serien är livslängden för ensamma spelare något begränsad.

Grafiskt är DoA 3 en fröjd att skåda, som alla Team Ninjas spel de senaste åren. Dumsnyggare karaktärer hittar man knappast i några andra spel. Banorna, som också blivit lite av seriens kännemärke, är precis lika snygga och varierade. Man slåss bland träd i skogen, palmer på stranden och flytande öar i luften. Det går utmärkt att använda omgivningen till sin fördel genom att slå motståndaren in i träd eller utför stup.

Om man redan har Dead or Alive 2 då? Tja, jag har ju Dreamcast-versionen och tycker att DoA 3 spelmässigt känns något mjukare och följsammare än sin föregångare. Men det kan också bero på handkontrollen. Styrplattan på Controller S är skönare att använda en styrkorset på Dreamcast-kontrollen, och dessutom finns det fler knappar, vilket gör att man inte behöver fippla så mycket med att trycka ner två knappar samtidigt. Det finns, förstås, fler karaktärer i Dead or Alive 3. I mitt fall är det en ganska viktig faktor, eftersom Hitomi (som inte finns i DoA 2) blivit min nya favorit. Är man redan fast för någon av de tidigare karaktärerna tillför de däremot inte så mycket mer än kanske lite mer varierat motstånd.

Döm själva. DoA 3 är ungefär samma sak som föregångaren. Det är fortfarande snabbt och spektakulärt, fast lite snyggare och enklare. Det finns massor av sköna karaktärer, stilar och attacker, och jag spelar med fler olika karaktärer än i något annat fightingspel. Det räcker dock bara så länge, och till slut tröttnar man utan levande motstånd. Precis som vanligt, med andra ord.